helvetespromenaden…

OBS – Jag ska nog klargöra att isen är tillräckligt tjock att gå på, utan problem! Vi har bara haft ett rejält snöfall med någon plusgrad och därför var det vattnigt på isen

 

Idag tog jag många dåliga beslut på vår dagliga morgonrunda. Jag brukar ju alltid gå mellan 1,5 till 2 timmar med vovvarna när vi har gått upp på morgonen (läs mitt på dagen).

Mitt första misstag var att inte ta på mig tillräckligt varma kläder… redan efter en kvart så frös jag om benen. Det andra misstaget var att tänka att det kanske vore roligt att gå någon annan väg som vi inte gått innan. Alltså tog jag vägen mot ridskolan eftersom jag hade spanat på kartan att det såg ut att vara en ganska lagom lång runda och inte allt för mycket snöpulsande… Oj oj oj, så fel jag hade! Enligt kartan så skulle det gå en väg förbi ridskolan nästan ända ner till vattnet/isen och sedan en väg direkt på andra sidan isen. FEL! Det fanns ingen väg ner till isen men några gubbar sa att jag kunde följa ridstigen ner. Där började alltså pulsandet :/

Det var tungt men ganska så upptrampat av hästarna så jag fick bara lite snö i skorna och figge kunde gå i mina fotspår utan några större problem. MEN när jag kom ner till isen så var det ungefär 75 meter helt orörd snö mellan mig och skoterspåren på isen. Okej, nemas problemas tänkte jag och gick till kanten av stigen och försökte skicka ut hundarna först för att de skulle göra upp en stig men alla 3 VÄGRADE gå ut i snön. Fasen också tänkte jag och tog ett steg och vips så sjönk jag ner till midjan i härlig, puffig BLÖT snö!!! Skit också tänkte jag men det var liksom ingen mening att vända när man ändå är påväg… Helt klart misstag nummer 3 och 4!

Sedan var vi alltså ute på isen och allt var frid och fröjd tills jag märkte att det blev blöta fotsteg efter mig. Vatten. Skit också! Så jag tittade framåt, var kanske 75 meter kvar till andra sidan isen mot 200 meter och den jobbiga snöpulsningen upp till stigen. Här kom alltså misstag nummer 5 (och hur många nummer till som helst kändes det som när jag stod mitt ute på isen och hade vatten upp till mitten av vaderna…). Eftersom jag redan var blöt om skorna så tänkte jag att det var lika bra att fortsätta, det var ju inte såååå farligt. Det var bara det att det blev mer och mer och mer vatten. De sista 20 metrarna så joggade jag i vatten upp till vaderna och upprepade mantrat ”du kommer inte gå igenom, isen är tjock under, du kommer inte gå igenom, isen är tjock under” säker 50 gånger… Där hade jag rätt i alla fall. Jag gick inte igenom och inte hundarna heller! Figge var nog helt torr om tassarna, de andra blev blöta.

Vi tog oss alltså till andra sidan viken. Puh! Då var det bara hela vägen runt igen för att komma hem. Vi följde skoterspåren längs ett bostadsområde tillbaks till isen. SKIT SKIT SKIT! minst sagt. Provade att gå en bit eftersom det var längre in i viken men efter en stund så såg jag att det var lite blött längre fram så då vände vi direkt. Här hände i alla fall den enda trevliga delen av promenaden. På andra sidan, kanske 25 meter bort så stod två ÄLGAR! En stor tjur med rejäla horn och en kossa. De stod alldeles stilla och bara tittade på oss. Ingen av hundarna upptäckte dem

Så det blev lite till snöpulsning och sedan en snabb 20 minuterspromenad med helt frusna skor och byxor. Extra vikter är bra för musklerna har jag hört När jag sedan kom hem var jag helt sönderfrusen och kunde inte få av mig skorna för skosnörena hade frusit ihop i en stor klump!

Slutsatsen var alltså, att det INTE var någon bra ide att gå vägen förbi ridhuset Hundarna var i alla fall nöjda efter vår äventyrliga morgonpromenad som varade i 2,5 timmar. Matte var mest glad åt badkaret när jag kom hem!