Figge, eller Figgelin som han ofta kallas här hemma, är av en helt ny ras för mig. Han är en liten liten liten pomeranian.

Anledningarna till att jag valde att skaffa mig en liten vovve  var flera, dels så tar de en jäkla massa mindre plats och dels så ville jag köra i smallklassen i agilityn. Den främsta anledningen till att jag köpte Figge var dock att jag ville ha en hund att ställa ut. Mitt intresse för utställingar har växt mycket under de senaste åren och eftersom lapphundarna inte är några stora utställningshundar direkt så ville jag satsa på en mindre ras som går bättre i utställningsringarna. Eftersom jag är fast i spetsträsket och eftersom pommarna är så jäkla kaxiga för sin storlek så fastnade jag för dem!

Figge är en lustig blandning av själständighet till tusen samtidigt som han är enormt mattekär och knappt klarar av att leva en minut utan mig. han har integritet så att det räcker till minst tio hundar men ändå så kryper han gärna upp i mattes knä när något känns lite jobbigt. Det är väldigt motstridigt, jag vet, men jag tror att han kommer mogna till en trevlig hund som har en egen vilja och en egen idé om hur livet ska föras :D

Han har bott hos mig sedan slutet av december så vi håller fortfarande på att lära känna varandra men jag ångrar verkligen inte att jag valde att prova en pomeranian även om han ringa storlek har varit ganska besvärlig nu när vi har haft så mycket snö.

Tack så mycket Helena på Pomstar’s kennel för att jag fick möjligheten att förvalta en sådan superhund som jag tror Figge kommer blir!